Wow
Denna sommar kommer troligtvis att bestå av förberedelsedagar inför den nya milstolpe som kommer att dyka upp i mitt liv då hösten närmar sig. Dagens förberedelse var ett besök på banken för att fixa fram en så bekväm ekonomisk situation för mig som student i höst. Vuxenpoängen kastas över mig från alla håll. På vägen hem dränktes jag dock av ett skyfall. Men jag njöt av varje droppe regn, som känns som en rening av mitt inre.
Jag konstaterade även idag att ett liv som utflyttad student inte bara är en dans på rosor. Under en diskussion med en vän förstod jag att jag måste börja tänka mer sobert på faktumet att jag måste börja lära mig att laga mer mat än te och nudlar. Dessa två matlagningformer är inget jag har hyser någon agg emot, men jag har även hört att ensidig kost inte är bra för magen i längden. Ändå har jag den glamorösa bilden av mig själv, ståendes i köket bland burkar med olika exotiska kryddor och tillbehör i högsta bestyr. Vänta ett ögonblick! Jag i köket? Var det inte denna bild jag sedan barndomen motarbetat? Har jag under de senaste månaderna blivit träffad av blixten? Det känns som om jag håller på att transformera mig till det hemmafru-exemplar, som jag själv sedan barnsben motarbetat.
Den tredje punkt jag har på dagordningen är att jag ska annonsera ut att jag idag skapade en systerblogg till denna blogg, som går under domänen braineater.blogg.se. Syftet med systerbloggen är att visa upp den målande sidan av mig. Denna blogg kommer att, som i vanlig ordning, tillhöra min litterära och filosofiska sida av min egenperson.
Jag konstaterade även idag att ett liv som utflyttad student inte bara är en dans på rosor. Under en diskussion med en vän förstod jag att jag måste börja tänka mer sobert på faktumet att jag måste börja lära mig att laga mer mat än te och nudlar. Dessa två matlagningformer är inget jag har hyser någon agg emot, men jag har även hört att ensidig kost inte är bra för magen i längden. Ändå har jag den glamorösa bilden av mig själv, ståendes i köket bland burkar med olika exotiska kryddor och tillbehör i högsta bestyr. Vänta ett ögonblick! Jag i köket? Var det inte denna bild jag sedan barndomen motarbetat? Har jag under de senaste månaderna blivit träffad av blixten? Det känns som om jag håller på att transformera mig till det hemmafru-exemplar, som jag själv sedan barnsben motarbetat.
Den tredje punkt jag har på dagordningen är att jag ska annonsera ut att jag idag skapade en systerblogg till denna blogg, som går under domänen braineater.blogg.se. Syftet med systerbloggen är att visa upp den målande sidan av mig. Denna blogg kommer att, som i vanlig ordning, tillhöra min litterära och filosofiska sida av min egenperson.
I am nowhere and it's now
Nu är jag äntligen tillbaka här igen efter en oerhört lång semester från bloggen. Men det är väl så mellan varje inlägg jag författar?
För ungefär 49 timmar sedan blev jag utkickad från mitt gymnasium. Den dåliga ursäkten till denna hemska handling från skolans sida var att jag hade tagit studenten och att jag inte längre hörde hemma där. Detta fakta resulterade i att jag i och med fick mina betyg är skollös.
Att vara skollös är något som är svårare för mig att hantera än att vara arbetslös. (Kanske för att jag nu under sommaren har ett vikariat.) Det kommer att dröja ända till mitten av juli innan jag vet riktigt var framtiden kommer att ta mig. Faktumet att veta att jag under drygt en och halv månad framöver inte har någon given plats i samhället gör mig allmänt knäsvag i benen. Aldrig hade jag trott att skolans väggar skulle vara så saknade (bara efter två dygn).
Detta uttalande har just stärkt ännu mer att jag är en skolmänniska.
Dessutom hade jag aldrig trott söndagar var så långa, som det faktiskt är, tills idag. Det är en dag med en enda lång väntan och jag vill inget annat än att den ska ta slut. Vad har jag egentligen gjort alla andra söndagar? De blir ärligt talat längre med åren misstänker jag. Kommer jag inte på något att göra snart, kommer jag att börja klättra på väggarna.
Jag började förbereda en kopp te för en dryg timme sedan, men kom inte längre än till att koka vattnet. Det har säkert kallnat igen och jag får helt enkelt börja om igen. Men det bekommer inte mig, utan då har jag något att göra.
För ungefär 49 timmar sedan blev jag utkickad från mitt gymnasium. Den dåliga ursäkten till denna hemska handling från skolans sida var att jag hade tagit studenten och att jag inte längre hörde hemma där. Detta fakta resulterade i att jag i och med fick mina betyg är skollös.
Att vara skollös är något som är svårare för mig att hantera än att vara arbetslös. (Kanske för att jag nu under sommaren har ett vikariat.) Det kommer att dröja ända till mitten av juli innan jag vet riktigt var framtiden kommer att ta mig. Faktumet att veta att jag under drygt en och halv månad framöver inte har någon given plats i samhället gör mig allmänt knäsvag i benen. Aldrig hade jag trott att skolans väggar skulle vara så saknade (bara efter två dygn).
Detta uttalande har just stärkt ännu mer att jag är en skolmänniska.
Dessutom hade jag aldrig trott söndagar var så långa, som det faktiskt är, tills idag. Det är en dag med en enda lång väntan och jag vill inget annat än att den ska ta slut. Vad har jag egentligen gjort alla andra söndagar? De blir ärligt talat längre med åren misstänker jag. Kommer jag inte på något att göra snart, kommer jag att börja klättra på väggarna.
Jag började förbereda en kopp te för en dryg timme sedan, men kom inte längre än till att koka vattnet. Det har säkert kallnat igen och jag får helt enkelt börja om igen. Men det bekommer inte mig, utan då har jag något att göra.
